Fyrverkerifestival i Halmstad

I slutet på augusti var jag inbjuden att dirigera på fyrverkerifestivalen i Halmstad, något som blivit en institution sedan snart trettio år. I engagemanget ingick också en konsert med Festivalorkestern, som organiserades av Söndrums blåsarakademi, en samling eldsjälar som organiserar kammarkonserter med olika blåsarkonstellationer, samt denna fullbesatta symfoniska blåsorkester.

Till att börja med måste jag berömma den höga nivån som vi kunde musicera på med denna ensemble. Det var inte bara det att den tekniska nivån mötte upp svårigheterna så väl i stycken som Philip Sparke's Orient Express, utan också den goda orkesterrutin som gjorde att vi kunde producera en riktig blåsorkesterklang i ordets mest positiva bemärkelse. Jag har lyssnat på dokumentationen från konserten och kan konstatera att det låter riktigt bra. Jag kan också konstatera att det var väl järvt att byta ut arrangemanget på Under dubbelörnen till genrepet. Men sanningen att säga var det andra arret så märkligt att inte var värt att höra. Ingen skugga bör falla på orkestern för detta beslut, dock. Ett stort tack till alla medverkande.

En upplevelse utöver det vanliga var det för mig att få leda drygt 220 musiker i Händels fyrverkerimusik under just fyrverkerier. Det är inte helt ofta man får tillfälle att höra denna musik i just den kontext som den komponerades för, det fick man inte ens under det tänkta uruppförandet, då arrangemanget med kullisser och dylikt fattade eld, fyrverkerierna avfyrades under eldsvådan och musikerna var tvungna att fly scenen. Men i Halmstad har man haft bättre ordning på arrangemanget och denna festival borde vara en av stadens största turistattraktioner. Detta är nämligen något unikt som man borde marknadsföras bättre, för när jag pratar med vänner och kollegor så nära som hemma i Göteborg, är det många som inte känner till detta arrangemang!

Jag fruktade lite för denna stora orkester med en tämligen varierande kompetens. Jag har varit med om mindre skaror som varit minst sagt svåra att kontrollera, men faktum är att jag upplevde att jag hade en riktigt följsam ensemble till mitt förfogande, dessutom en mycket musikalisk sådan.

Hallandposten skrev följande, jag antar att jag ska vara nöjd med att alls bli omnämnd (om än felstavad):

"De största knallarna accentuerade effektfullt musikens höjdpunkter och slutkadenser med stor rytmisk tydlighet och den till omfånget imponerande orkestern som innefattade musiker i alla åldrar, amatörer såväl som blivande proffs, manövrerades med säker hand av dirigent Thomas Andersson."

Så jag vill skicka en eloge och ett stort tack till alla inblandade för er medverkan i denna festival. Och grattis Halmstad, som har en så fin tradition att värna!