Så har vi fått lite ordning på ungdomsorkestern igen. Mycket skönt, och på lördag börjar vi arbeta med Mendelssohns symfoni nr. 1 i c-moll, vårt eget lilla Mendelssohnjubileum, han hade ju fyllt 200 år i år. Denna symfoni är ett riktigt mästerverk, och inte desto mindre imponerande om man beaktar att det är skrivet av en sextonåring. Efter omfattande provspelningar tror jag vi får ihop en tillräckligt stor orkester för att genomföra detta. Men vi vill alltid bli fler, om det finns någon sugen därute så tveka inte att söka. Kontaktuppgifter finns på http//www.guo.se.
Må gott!
torsdag 17 september 2009
fredag 4 september 2009
Fyrverkerifestival i Halmstad
I slutet på augusti var jag inbjuden att dirigera på fyrverkerifestivalen i Halmstad, något som blivit en institution sedan snart trettio år. I engagemanget ingick också en konsert med Festivalorkestern, som organiserades av Söndrums blåsarakademi, en samling eldsjälar som organiserar kammarkonserter med olika blåsarkonstellationer, samt denna fullbesatta symfoniska blåsorkester.
Till att börja med måste jag berömma den höga nivån som vi kunde musicera på med denna ensemble. Det var inte bara det att den tekniska nivån mötte upp svårigheterna så väl i stycken som Philip Sparke's Orient Express, utan också den goda orkesterrutin som gjorde att vi kunde producera en riktig blåsorkesterklang i ordets mest positiva bemärkelse. Jag har lyssnat på dokumentationen från konserten och kan konstatera att det låter riktigt bra. Jag kan också konstatera att det var väl järvt att byta ut arrangemanget på Under dubbelörnen till genrepet. Men sanningen att säga var det andra arret så märkligt att inte var värt att höra. Ingen skugga bör falla på orkestern för detta beslut, dock. Ett stort tack till alla medverkande.
En upplevelse utöver det vanliga var det för mig att få leda drygt 220 musiker i Händels fyrverkerimusik under just fyrverkerier. Det är inte helt ofta man får tillfälle att höra denna musik i just den kontext som den komponerades för, det fick man inte ens under det tänkta uruppförandet, då arrangemanget med kullisser och dylikt fattade eld, fyrverkerierna avfyrades under eldsvådan och musikerna var tvungna att fly scenen. Men i Halmstad har man haft bättre ordning på arrangemanget och denna festival borde vara en av stadens största turistattraktioner. Detta är nämligen något unikt som man borde marknadsföras bättre, för när jag pratar med vänner och kollegor så nära som hemma i Göteborg, är det många som inte känner till detta arrangemang!
Jag fruktade lite för denna stora orkester med en tämligen varierande kompetens. Jag har varit med om mindre skaror som varit minst sagt svåra att kontrollera, men faktum är att jag upplevde att jag hade en riktigt följsam ensemble till mitt förfogande, dessutom en mycket musikalisk sådan.
Hallandposten skrev följande, jag antar att jag ska vara nöjd med att alls bli omnämnd (om än felstavad):
"De största knallarna accentuerade effektfullt musikens höjdpunkter och slutkadenser med stor rytmisk tydlighet och den till omfånget imponerande orkestern som innefattade musiker i alla åldrar, amatörer såväl som blivande proffs, manövrerades med säker hand av dirigent Thomas Andersson."
Så jag vill skicka en eloge och ett stort tack till alla inblandade för er medverkan i denna festival. Och grattis Halmstad, som har en så fin tradition att värna!
Till att börja med måste jag berömma den höga nivån som vi kunde musicera på med denna ensemble. Det var inte bara det att den tekniska nivån mötte upp svårigheterna så väl i stycken som Philip Sparke's Orient Express, utan också den goda orkesterrutin som gjorde att vi kunde producera en riktig blåsorkesterklang i ordets mest positiva bemärkelse. Jag har lyssnat på dokumentationen från konserten och kan konstatera att det låter riktigt bra. Jag kan också konstatera att det var väl järvt att byta ut arrangemanget på Under dubbelörnen till genrepet. Men sanningen att säga var det andra arret så märkligt att inte var värt att höra. Ingen skugga bör falla på orkestern för detta beslut, dock. Ett stort tack till alla medverkande.
En upplevelse utöver det vanliga var det för mig att få leda drygt 220 musiker i Händels fyrverkerimusik under just fyrverkerier. Det är inte helt ofta man får tillfälle att höra denna musik i just den kontext som den komponerades för, det fick man inte ens under det tänkta uruppförandet, då arrangemanget med kullisser och dylikt fattade eld, fyrverkerierna avfyrades under eldsvådan och musikerna var tvungna att fly scenen. Men i Halmstad har man haft bättre ordning på arrangemanget och denna festival borde vara en av stadens största turistattraktioner. Detta är nämligen något unikt som man borde marknadsföras bättre, för när jag pratar med vänner och kollegor så nära som hemma i Göteborg, är det många som inte känner till detta arrangemang!
Jag fruktade lite för denna stora orkester med en tämligen varierande kompetens. Jag har varit med om mindre skaror som varit minst sagt svåra att kontrollera, men faktum är att jag upplevde att jag hade en riktigt följsam ensemble till mitt förfogande, dessutom en mycket musikalisk sådan.
Hallandposten skrev följande, jag antar att jag ska vara nöjd med att alls bli omnämnd (om än felstavad):
"De största knallarna accentuerade effektfullt musikens höjdpunkter och slutkadenser med stor rytmisk tydlighet och den till omfånget imponerande orkestern som innefattade musiker i alla åldrar, amatörer såväl som blivande proffs, manövrerades med säker hand av dirigent Thomas Andersson."
Så jag vill skicka en eloge och ett stort tack till alla inblandade för er medverkan i denna festival. Och grattis Halmstad, som har en så fin tradition att värna!
Ny termin, ny repertoar, nya jobb!
Det är ett spännande liv man lever som frilansare. Igår hade vi andra repet för terminen med Mikaelssymfonikerna, och vi har en spännande termin framför oss. Bl.a. spelar vi Förklädd Gud med Hagakyrkans och Smyrnakyrkans körer 17/10; ett mycket roligt projekt. Musiken riskerar kanske att slitas ut, den framförs ju så mycket, men jag tycker faktiskt det är ett underbart verk, väl förtjänt av all uppmärksamhet.
Sedan ger vi oss på Mozarts symfoni nr. 40, bland det finaste som någonsin komponerats om du frågar mig, och jag ska dessutom vara solist och leda orkestern samtidigt (på något vis) i Bernard Henrik Crusells klarinettkonsert i f-moll op.5. Det blir en utmaning både för orkestern och för mig som jag ser fram emot. Det blir konsert 22/11 med detta, så schemat är späckat!
Med Göteborgs blåsarsinfonietta har vi börjat arbeta med ett filmmusik-program, som ska bli konsert 15/11. Men innan dess ska vi visa oss på Blåsmusikens dag på Liseberg 27/9, då bjuder vi på lite smakprov blandat med marscher och annan underhållningsmusik. Med blåsarsinfoniettan är det alltid ett privilegium att jobba, kompetensen hos varje musiker är mycket hög där.
Göteborgs Ungdomsorkester brottas tyvärr med vissa organisatoriska problem just nu, och jag undrar om inte vissa förändringar i orkesterns grundläggande organisation bör genomföras. Det finns svårigheter att rekrytera folk till styrelse och liknande, och man arbetar inte som man borde med att rekrytera medlemmar till orkestern.
Det bekymrar mig mycket, främst därför att jag är övertygad om att ungdomsorkestern behövs. Jag tror att det behöver finnas en orkester för de ungdomar som vill lite mer än den breda massan på kulturskolorna; en skola i just klassisk orkester i en tid när man inte nödvändigtvis har det på kulturskolorna. Jag ser absolut inget fel i att ägna sig åt populära genrer i kulturskolorna, men det är viktigt att det finns någonstans att upptäcka den klassiska repertoaren för den som vill, och att lära sig den intrikata konsten att spela symfoniorkester. Jag tror också att vi i ungdomsorkestern behöver bli bättre i kommunikationen med kulturskolorna om vad vi erbjuder och hur vi ser på vår roll.
I mitten av september börjar jag också arbeta på kulturskolan i Partille som klarinettlärare, ett vikariat under hösten. Det ska bli verkligt roligt att jobba med barn och ungdomar igen. Jag har ju undervisat vuxna på Windplay musikskola i några år, med stor behållning, men kontakten med ungdomarna har jag saknat sedan jag jobbade i Härlanda i början av seklet.
På Windplay har vi i höst en uppgift som jag tror är mycket viktig, nämligen att bygga upp ensemblen till något verkligt kul igen. Den startade lite med ett slag i luften och ingen riktig struktur eller utgångspunkt, och jag tror det är dags att fastställa vad ensemblen ska vara. Ensemble är i sig något attraktivt för de flesta som spelar, rentav syftet med musicerandet för många, och vi måste göra det klart att alla är välkomna med sina egna preferenser och förmågor, och att ensemblen blir vad dess medlemmar vill att den ska vara. Jag har börjat skriva mer egna arrangemang till den, och jag tror det är vägen att gå, så man kan spela det man vill på den sättning man har.
Lev väl!
Sedan ger vi oss på Mozarts symfoni nr. 40, bland det finaste som någonsin komponerats om du frågar mig, och jag ska dessutom vara solist och leda orkestern samtidigt (på något vis) i Bernard Henrik Crusells klarinettkonsert i f-moll op.5. Det blir en utmaning både för orkestern och för mig som jag ser fram emot. Det blir konsert 22/11 med detta, så schemat är späckat!
Med Göteborgs blåsarsinfonietta har vi börjat arbeta med ett filmmusik-program, som ska bli konsert 15/11. Men innan dess ska vi visa oss på Blåsmusikens dag på Liseberg 27/9, då bjuder vi på lite smakprov blandat med marscher och annan underhållningsmusik. Med blåsarsinfoniettan är det alltid ett privilegium att jobba, kompetensen hos varje musiker är mycket hög där.
Göteborgs Ungdomsorkester brottas tyvärr med vissa organisatoriska problem just nu, och jag undrar om inte vissa förändringar i orkesterns grundläggande organisation bör genomföras. Det finns svårigheter att rekrytera folk till styrelse och liknande, och man arbetar inte som man borde med att rekrytera medlemmar till orkestern.
Det bekymrar mig mycket, främst därför att jag är övertygad om att ungdomsorkestern behövs. Jag tror att det behöver finnas en orkester för de ungdomar som vill lite mer än den breda massan på kulturskolorna; en skola i just klassisk orkester i en tid när man inte nödvändigtvis har det på kulturskolorna. Jag ser absolut inget fel i att ägna sig åt populära genrer i kulturskolorna, men det är viktigt att det finns någonstans att upptäcka den klassiska repertoaren för den som vill, och att lära sig den intrikata konsten att spela symfoniorkester. Jag tror också att vi i ungdomsorkestern behöver bli bättre i kommunikationen med kulturskolorna om vad vi erbjuder och hur vi ser på vår roll.
I mitten av september börjar jag också arbeta på kulturskolan i Partille som klarinettlärare, ett vikariat under hösten. Det ska bli verkligt roligt att jobba med barn och ungdomar igen. Jag har ju undervisat vuxna på Windplay musikskola i några år, med stor behållning, men kontakten med ungdomarna har jag saknat sedan jag jobbade i Härlanda i början av seklet.
På Windplay har vi i höst en uppgift som jag tror är mycket viktig, nämligen att bygga upp ensemblen till något verkligt kul igen. Den startade lite med ett slag i luften och ingen riktig struktur eller utgångspunkt, och jag tror det är dags att fastställa vad ensemblen ska vara. Ensemble är i sig något attraktivt för de flesta som spelar, rentav syftet med musicerandet för många, och vi måste göra det klart att alla är välkomna med sina egna preferenser och förmågor, och att ensemblen blir vad dess medlemmar vill att den ska vara. Jag har börjat skriva mer egna arrangemang till den, och jag tror det är vägen att gå, så man kan spela det man vill på den sättning man har.
Lev väl!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
