Sista ordinarie repet

På söndag är det konsert med Mikaelssymfonikerna. Ikväll hade vi sista ordinarie repet, imorgon är det någon sorts genrep.

Orkestern börjar bli intakt nu, det är som vanligt svårt att rekrytera folk, och närvaron har varit sisådär tidigare under förberedelserna, men nu har vi lånat in lite extra folk, och det låter, som vanligt inför konsert, riktigt bra.

Det är ett stort nöje och privilegium att stå inför en så väl fungerande orkester, men också en stor påfrestning att alltid in i det sista vara osäker på om det kommer fungera. Man har ju som jobb, som dirigent, att försöka ingjuta mod och självförtroende i musikerna, vilket blir knepigt när det in i det sista saknas stämmor som behövs för att musiken ska låta välkomponerad. Och de sista repen går åt till att försöka få de nytillkomna musikerna med på det vi har ägnat veckor åt att repetera in; själva interpretationen, när man helst hade velat ägna sig åt att låta orkestern spela mycket och ingjuta detta självförtroende som är så viktigt. Man vill ju också låta var och en få ut sitt personliga nöje ur musicerandet, att varje musiker får lite coaching och man hinner slappna av och spela och ha kul. Nu blir det mer stress-rep, där jag måste ägna mycket tid åt de mest utsatta sektionerna, där det bäst hörs om något går galet.

Nåväl, detta är den verklighet vi lever i. Till sist måste en orkester väl vara professionell för att man ska kunna vänta sig full besättning på repen. Får man betalt kan det ju krävas att man ska vara där, i alla fall.

Konserten lär bli bra för en amatörorkester, jag tycker vi producerar mycket bra resultat. Den senaste konserten låter riktigt bra på dokumentationen som gjordes. Om vi bara kunde få en struktur på arbetet som gör det möjligt för medlemmarna att ha lika roligt som de spelar bra så skulle allt vara utmärkt. Det är något vi får ta med oss in i framtiden!